kvinnlig företagare sitter vid en dator och berättar om sin resa till att starta eget

Min resa – så började det

Hur började min resa när jag valde att starta eget företag?

Det är här nånstans man förväntar sig att läsa att jag lever för att ge vacker konst till alla familjer och att… ja… massa om varför jag blev just fotograf och vad jag vill “ge till världen”.
Men det kommer jag inte skriva. För min väg till att starta eget var inte så, utan handlar mer om vad jag ville ge mig själv. Haha, (och hur ego lät inte det där?!
🤣) Men så var det faktiskt.
Sen har jag ju såklart en anledning till att jag vill fotografera, och på just det sätt jag gör, men det hör egentligen inte hit till just den här historien.


Jag kan säga redan nu… att det här kanske kommer bli en rätt personlig och lite djup text. 😬
Den har legat och grott ett tag och jag har inte vetat om jag ska lägga ut den. Lite för att det är lite personligt, och faktiskt rätt mycket för att jag är rädd att folk ska ha så mycket åsikter. 🙈

Men så kom jag i kontakt med någon och det visade sig att min resa kunde inspirera och hjälpa någon annan att satsa och ta sig ur en negativ livssituation.
Kan jag hjälpa en enda människa till att våga satsa på att skapa sig sitt drömliv så vore det ju helt fantastiskt! 🤩
So here we go!

Jag är en väldigt driftig och företagsam person, som tidigare tänkte på mig själv mer som någon som stöttar andra i deras företag, kommer med idéer och hjälper till att driva framåt, på sidan av, men inte som den som har det yttersta ansvaret. Så när jag, sådär ganska plötsligt, började tänka tanken att säga upp mig för att starta min egen resa som företagare, kom det nog lika mycket som en överraskning för mig själv som det gjorde för mina nära. 😂

kvinnlig egenföretagare poserar för företagsporträtt i skogen

Jag har fotograferat i hela mitt liv.
Och jag har pluggat foto.
Alltid vänt mig till kameran och naturen när jag behövt stunder med återhämtning och energi. Men jag har aldrig tänkt tanken att starta eget, förrän vid 33-års ålder.

Min energi räckte inte till

Så vad sjutton kan ha fått mig, efter 18 år som anställd i samma företag (jodå matten går ihop, min anställning började under skolåren 😁), att helt plötsligt bara gå min egen väg??!

Mina barn, helt enkelt! Och mitt eget välmående, men kanske hade jag inte påverkats lika mycket av det jag ska skriva om nu, om det inte var för den där frustrationen över att jag inte räckte till på alla platser. Jag var i ett läge där jag inte hade någon energi kvar till familjen. 😔 Jag slutade i och för sig alltid rätt tidigt om dagarna på mitt tidigare jobb. På papperet var det ju lyxigt, att ha långa eftermiddagar med barnen, inte bara hämta, laga mat, sova. Men i praktiken orkade jag ingenting när vi kom hem.

Jag hade ett stressigt arbete med högt tempo, heeela dagarna! Det var så otroligt mycket intryck, människor att alltid le för och massa ljud. Jag förbrukade all min energi på arbetet och när jag kom hem var jag psykiskt slut och mitt enda behov var tystnad! Att bara få sitta ner 15 minuter med en kopp kaffe och inte behöva tänka eller prata. Du kan ju tänka dig det, i samband med barn som precis kommit hem från skola/förskola (på nåt vis alltid hungriga 😯) och du kanske förstår att mina eftermiddagar med barnen inte var rakt av glädje, skratt och idyll.

Foto: Susanne Gustafsson

Att kunna fördela tiden, jobb/familj/mig själv, som jag vill över dagen är min nyckel

Det kändes som att jag alltid längtade efter helgen, semestern, eller sommaren.
Jag kom till en punkt, där jag bara kände att, nej! Så här tänker jag inte leva! Jag vill orka vara glad! Orka le och skratta åt när barnen tjoar och busar, inte tycka att det är jobbigt. Jag kom fram till att enda sättet för mig att kunna leva så som jag vill är att vara min egen chef.

Jag hämtar fortfarande barnen samma tid som jag gjorde förut, men utan att behöva gå upp klockan 5(!) på morgonen. Jag tar en promenad i skogen varje lunch, fyller på med energi och hämtar inspiration, så att jag är glad, pigg och fylld av energi när barnen kommer hem (åtminstone oftast). Det jag inte hinner i arbetet, innan jag hämtar barnen, jobbar jag istället ikapp på kvällen när barnen lagt sig. Jag fördelar min tid precis som jag vill, så att jag orkar det som faktiskt är viktigt på riktigt!

Foto: Susanne Gustafsson

Idag fördelar jag min tid och energi genom att fortfarande hämta mina barn tidigt, så att vi ibland hinner göra saker och njuta av livet, även i vardagen.

Sen blir det oftast ett par timmar jobb på kvällen när barnen lagt sig istället.


Så får jag min perfekta mix av familjeliv och arbetsliv och jag är glad och stolt över att jag gav mig själv den här möjligheten medans barnen fortfarande är små!

kvinnlig företagare sitter vid en dator och berättar om sin resa till att starta eget

För att orka vara glad och närvarande behövde jag ta kontroll

Det här, min resa, att starta eget företag, blev mitt sätt att ta kontroll över mitt eget liv och fördela min tid och energi på det sätt jag vill och behöver. Mina barn, min familj och mitt eget välmående, är min anledning till att jag kämpar för att kunna försörja mig på mitt eget företag.

Men det var inget självklart, eller på något sätt lätt, beslut. Jag såg, som sagt, inte mig själv som en företagare. Men så hade jag en period när jag mådde riktigt kasst, och precis då snubblade jag över en digital föreläsning om att starta eget och om personlig utveckling. Och nån slags jävlar anamma tändes i mig, att nu är det minsann jag som ska skapa mig det jag vill ha!

Jag var i en situation där jag kände mig lite tvungen att ta ett beslut jag egentligen inte vågade. Men det är först nu jag inser hur otroligt mycket jag behövde det. Nu har jag makten att fördela min tid så att jag har tid och energi att njuta av vardagen. Jag är lyckligare än jag någonsin var då jag hade en fast anställning och inkomst, och jag skulle inte byta tillbaka för allt i världen!

Och… so far so good får man väl lov att säga! 😄 Jag är så tacksam för dig som är med mig på den här resan! Du som är en stor del i min vardag numera, genom att fotograferas hos mig, följa mig, i tystnad, eller genom att gilla, kommentera och dela mina inlägg. 💚

Tack, och ta tillvara på livet, på det sätt som passar dig!
/Susanne

13/04/22

  1. Therese says:

    Fantastisk text, så inspirerande. Lycka till i framtiden. Kram Therese

  2. Christine says:

    Otroligt inspirerande inlägg. Innerligt tack för att du delar med dig!

    • Susanne Gustafsson says:

      Så kul att höra att det inspirerar! 🤩 Tack Christine och lycka till med att skapa dig det du vill! ☺️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *